För mycket av det goda

Jag är jättetacksam att mina föräldrar kan ställa upp och sitta barnvakt. Och jag uppskattar att de finns där för mig etc etc etc.

MEN. När jag inte har sovit (jag tänker inte beskriva natten för er, ni kan titta på ett inlägg från i förrgår tror jag) och har varit på jobbet hela dagen där jag försöker visa framfötter samtidigt som jag duckat bakom datorn i ren självbevarelsedrift, då vill jag inte komma hem till:

Jag rensade lite i sovrummet, alla dessa kläder som låg på golvet bredvid skötbordet vad är det för något? Lilla M's urvuxna, och de ska ligga där för jag har ingen annanstans att ha dem just nu, så vi lägger tillbaks dem. Ja, på golvet, de syns iallafall inte där.
Jag skulle stryka lite, men lyckades inte komma åt kontakten för att det sitter ngn konstig plugg i den, ska det verkligen vara så? Ja, du har passat lilla M i två dagar, nog har du väl lagt märke till hans dragning till eluttag? Men då kan ju inte vi använda uttaget? Jodo, med lite god vilja så.
Jag har varit duktig och kört en diskmaskin, men vissa grejer visste jag inte vart jag skulle ställa undan? Köket är belamrat med ren disk,det är bara att ställa sig och plocka, samtidigt som Lilla M vill ha all min uppmärksamhet.

När jag kommer hem, trött som en koala, har jag INGA PROBLEM att låta hemmet vara som det är, oavsett tillstånd. Jag vill pussa på Lilla M, leka mig mätt med honom den korta tid som är innan han måste få sova. Detta har hon väldigt lite förståelse för, det var länge sen hon upplevde denna grad av sömnlöshet.

Men jag är jättetacksam för allt de gör, det är jag verkligen. Men ibland gör de lite för mycket.