Det är bara att stålsätta sig.
Klockan är halv 9. Jag har varit vaken sen 4. Lilla M ville sova men kunde inte. Till slut somnade han vid 7. Då gick jag upp för att göra mig iordning för jobbet, medan M och min käre man tar igen den värdefulla sömn som uteblev under småtimmarna.
Seg i huvudet hittade jag inte datorn? Letade överallt för att sen väcka mannen som berättade var han "gömt" den. Den låg naturligtvis fullt synligt. Men eftersom jag var tvungen att stara om datorn 2 ggr innan den fungerade har jag typ ingen tid att blogga. Så jag får återkomma i helgen och berätta mer om mitt jobb.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Nej vad tungt att börja jobba! Jag får ångest bara jag tänker på det och då har jag ändå hela våren och sommaren kvar innan det är dags. Skulle iofs kunna vara hemma med sonen tills han är 12 - minst ;-)
Ja, det är tungt. Jag försöker tänka att alla andra har överlevt så det borde väl jag också göra.
Tack för kommentaren! Bloggens första och jag blir jätteglad!
Skicka en kommentar