Dagens lärdom: jag ska inte sminka mig innan jag säger hejdå till sonen. Separationsångesten har förvandlat mig till ett känslomonster.
Det är ju så här det ska vara. Dela lika på föräldrarledigheten är bra på alla plan för alla. Men just nu är det inte så det känns. Inte för mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Näe, jag är verkligen inte avundsjuk. Har svårt att förstå de som faktiskt längtar efter att gå tillbaks till jobbet. Hur länge ska pappan vara hemma? Har ni delat rakt av?
Ja, det är underligt. Men just nu älskar jag ju inte mitt jobb och det kanske är det som är skillnaden? Plus att mina arbetstider gör att jag bara ser lilla M sammanlagt en eller 2 timmar om dagen i vaket tillstånd. Det räcker ju inte. Pappan börjar jobba i september, så vi delar nästan rakt av. Jag tycker egentligen forfarande att det är rätt lösning, de två har så roligt hemma när de busar ihop. Men tufft är det.
Skicka en kommentar