Jag: Det här är en anka. Vad säger ankan? Kvack kvack! Kvack!
M: Tittar på mig med stora runda ögon (är hon inte riktigt klok?)
Jag: Det här är en hund. Vad säger hunden? Voff! Voff!
M: Ger ifrån sig ett förtjust leende.
Jag: Det här är en pippifågel. Vad säger fågeln? Piiip! Piiip!
M: Höjer ena ögonbrynet och tittar på mig frågande.
Jag: Det här är en orm. Vad säger ormen? Ssssss! Ssssss!
M: Shockad min, sen börjar han storgråta.
Är det möjligen första tecknet på en medfödd fobi?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag brukar också mötas av skeptiska miner när jag gör mina fantastiska djurimitationer. Och så har jag en teori om att man ser lite småförbannad ut när man gör såna där väsljud ;-)
Skicka en kommentar