Det här med sömnen

Sömnen har varit ett jobbigt kapitel för oss. De första veckorna av Ms liv var allt upp och ner, sen listade han ut att natt var natt och vaknade bara en gång för att amma! Jag var dock INTE överlycklig över detta utan undrade när han skulle börja sova hela natten. Nästan på dagen när han fyllde 3 månader började han vakna ca 3-4 ggr per natt för mat. Tillväxtperiod, hoppades jag och tänkte att det går över om ett par veckor.

Tre månader senare utan förändring längtade jag panikartat tillbaks till tiden då han bara vaknade en gång per natt, vilken lyx! Sen blev han sjuk för första gången och sov endast 20 minuter åt gången. Mina krav ändrades igen: tänk den som hade en bebis som bara vaknade 4 gånger per natt.

Efter flera turer med nappavvänjning, vankande, inte plocka upp, plocka upp, no-cry-sleep-solution osv hade vi äntligen fått honom att vakna endast en gång per natt för amning. Seger. På vår resa tog jag även bort denna (hans natt och tider var ju ändå förvrängda och det gick helt smärtfritt!) och han kan nu sova upp till 12 timmar i sträck. Dubbelseger!! Men sen vi kom hem har det varit lite knepigt igen.

Nu verkar det äntligen som om lilla Ms jetlag håller på att släppa. Han somnade (deckade) vid 7 och sov hela vägen till 6! Hoppashoppashoppas att det håller i sig. Men just nu sover han en misstänkt lång eftermiddagslur, så jag får väl väcka honom snart.