Tänder och myspys

Mannen har varit bortrest några dagar och jag har haft nöjet att umgås med Lilla M som på den gamla goda mammaledighetstiden. Det har varit supermysigt, men jag är lite ovan och har varit för slut på kvällarna för att kunna blogga vettigt.

Lilla M har varit väldigt klängig hela tiden. Helst av allt vill han gå gå gå och trots att han tar egna steg titt som tätt så föredrar han fortfarande att hålla i mina händer som stöd. Jag har inte kunnat vara ifrån honom alls för då kommer tårarna. Samtidigt kommer tänder, vilket gör honom extra skör. Inatt var han vaken mellan 3-5 och var bara nöjd om han fick ligga på mig eller mannen. Alvedon hjälpte varken från eller till. Lustigt att det jämt ska göra som ondast på natten?

Lös i magen är han också, den lilla stackaren. Orolig som jag är så pressar jag i honom vätska, så i morse för första gången på evigheter märkte vi att nattblöjan hade läckt. Jag ska nog lugna mig lite med allt vatten.

Låter det eländigt? Ja, kanske lite. Men mest av allt har det varit supermysigt att få umgås och pyssla om honom. Jag har lärt honom att sträcka ut tungan. Och han är väldigt road av att jag säger nej nej samtidigt som jag viftar med pekfingret när han är på lampan. Han älskar att riva ner mina klosstorn, men för första gången för några dagar sedan försökte han hjälpa mig att sätta dit en kloss. Men nu är det rivning som gäller igen för hela slanten. Och han skrattar klingande när jag sätter en kloss på hans huvud, där ska den ju inte vara! Och han har börjat bli en social skrattare, när jag och mannen skrattar så skrattar han glatt också, man ska ju vara med!