Lilla M har under flera veckor tagit små steg, mellan TVn och väggen, mellan väggen och bordet osv, sällan mer än ca 2 meter som mest.
Men idag så går han. Han kan stanna, svänga. Som om han aldrig gjort annat.
Alla dessa nya möjligheter... som tex att gå och inspektera bilens (jättejätte smutsiga) hjul om och om och om igen... trots att man blir bortlyft så vips, kan man trippa dit igen. Lätt som en plätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det där år sååå häftigt. Från att ha varit en ganska stilla bebis till en motormaskin som far runt och ska undersöka allt. Hätligt när de börjar gå, jobbigt men härligt...
Hörrö, jag behöver hjälp!
Ska jag ha en chans att komma vidare behöver jag din hjälp.
Rösta på mig här, snälla du!
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.1889783
Kramiz
Vad roligt! Jag börjar bli otålig och tycker att lilleman har varit "på väg" att gå hur länge som helst. Hoppas det lossnar snart (eller inte ;-) )
Nej vad spännande! Att Lilla M snart börjar gå på riktigt! Här är det inte lika spännande att gå men William står och håller sig med bara en hand. Jag tror inte han vågar riktigt och är kanske inte redo. Vi jäktar honom inte, det kommer. Jag följer den spännande fortsättningen för M :-). Vad trist med ditt jobb! Fasen vad dåligt att inte informera ordentligt och jaga upp folk i onödan. Jag vet precis hur det är, jag har varit i den sitsen själv. Men det löser sig för dig i alla fall! Sköt om dig! Kram!
missy: ja det är superhärligt! Och han är så söt när han trippar omkring, han spricker nästan av stolthet. Och jag röstade, oroa dig inte!
Solkatten: Lilla M var på g lääänge. Men man får inte glömma att de lär sig saker hela tiden även om de inte går själva, så Lilla Ms balans är riktigt bra, han kan böja sig, stanna svänga osv. Det hade han inte kunnat om han började gå för några månader sedan.
Williams mamma: vi jäktade inte heller. Jag resonerade att det fanns nog en anledning till att han tog tid på sig. Lilla M är ganska försiktig och gillar inte att göra sig illa (nåja, vem gör det) och tar inga onödiga risker.
Ja, trist med jobbet. Jag undrar fortfarande vem som har tänkt och hur de har tänkt OM de har tänkt överhuvudtaget.
Skicka en kommentar