Som nybliven mamma kunde jag allt om när bebisen skulle nå olika milstolpar. På dagen när Lilla M var åtta veckor introducerade jag nappflaska. När han var ca 5 månader fick han lära sig att somna själv i sin säng. Det gick hur bra som helst. Det var däremot jobbigare att lära honom att inte nattamma, stressen var total. Det var hemskt. Men man skulle ju.
Igår satt min pappa barnvakt och ville ha instruktion om läggrutin. Jag hörde mig själv berätta om gröt, tandbortsning, sagor (tre) och sen får han en hel uppsjö av barnvisor medan han ligger på min mage om slumrar in. Och jag insåg att det var långt ifrån småbarnsföräldrars heliga gral: att lägga ner barnet i sängen, säga godnatt godnatt och gå ut. Och jag insåg också att jag inte alls är intresserad av gralen. Nu när jag jobbar är ju läggningsrutinen min och Lilla Ms stund, min mest efterlängtade 30-45 minuter på dagen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Så är det ju!
När man inte träffar dem på hela dagen vill man ta vara på varje sekund på kvällen!
:-)
Tänk vilka rutinerade mammor vi är! :-) Visst älskar man nattrutinerna! Så mysigt! Vad skönt att Lilla M mår bättre nu! Nu är det Williams tur att ha hög feber IGEN. Antagligen tänderna. Stackars de små liven vad de får utstå! Kram!
Nu gör jag något jag inte brukar.
Jag fiskar efter röster.
Snälla, hjälp mig genom att rösta här:
http://www.metrobloggen.se/sparsmart
Tackeli-tack!
Missy: Ja, tveklöst. Jag röstade på dig, 2 ggr! Eloge för din målmedvetenhet!
williams mamma: denna ständiga feber. Men de är starka ändå som får utstå så mycket.
Skicka en kommentar