Helgens äventyr

På begäran får ni en lite mer detaljerad redogörelse för helgen och bröllopet än vad jag normalt skulle skriva:

Underbart att få flyga reguljärt! Vi kom fram till London på fredagkvällen och åkte hem till ett par vänner. Vi hade hyrt bil för helgen, till ett pris som var lägre än vad taxi in till London hade kostat (det blir lite reklam för Hertz här).

Nästa dag åkte vi iväg till själva stället där bröllopet skulle vara. Vi åkte en timme utanför London till en fin engelsk herrgård, hur vackert beläget som helst ute landsbygden. Det var öppna vidder, små får med lamm betade på gräset och alla träd stod i blom. Lilla M var helt fascinerad, stackars liten, som stadsbarn har han aldrig upplevt något liknande.

Sen blev det till att svira om till bröllopsklädsel. Och dagen till ära bar jag hatt, på brudens begäran. Hoppas att jag blir bjuden på bröllop i England igen, annars blir det inte mycket mer användning för den. Lilla M skötte sig bra i kyrkan, han var upptagen av tyget på kavajen på killen som satt framför oss, var där med sitt lilla finger och skrapade. Och så tyckte han att det var underhållande när jag fläktade honom med programmet. Så underhållande att jag fick sluta för han började kuckla av skratt, vilket är underbart i vanliga fall men inte när man ska vara knäpptyst i kyrkan. Men efter en timme tröttnade han och då gick min man ut med honom.

Efteråt skålade vi i bubbligt ute i trädgården. Alla barn samlades i en lekhörna med tillhörande barnpassning och Lilla M stortrivdes där. Men sen när middagen skulle börja så var det hans läggtid, och han var supertrött och gnällig. Vi hade rekommenderats att låta honom sova i ett anslutande rum, som skulle övervakas av barnpassningsgänget. Där somnade han snällt, men väcktes brutalt en timme senare av ett annat barn som inte alls ville sova men som lades in där av en bestämd förälder. Vi försökte söva om honom men minsta ljud fick honom att vakna. Och det andra barnet var rätt så skrikigt. Så vi gav upp, mannen fick gå upp och söva honom på hotellrummet och därmed var brölloppet över för hans del. Eftersom det var min kompis som gifte sig så det var naturligt att jag skulle fortsätta bröllopsfirandet, även om de flesta engelsmän lyfte förvånat på ögonbrynen när de fick höra talas om uppdelningen.

Summa summarum: ett underbart, välplanerat vackert bröllop MEN barnpassningsbiten var helt enkelt inte genomtänkt. Vi hade funderat på att lämna Lilla M med sin farmor, men brudbaret hade insisterat på att han skulle med eftersom de hade ordnat med barnpassning. Det märkliga är att det rummet som hade öronmärkts för sovande barn senare visade sig vara i anslutning till baren och man var tvungen att gå där för att komma till baren. Jag fattar ingenting. Men jag tar aldrig med mig Lilla M på bröllop igen, jag hade svårt att ha roligt på festen när han hade varit så ledsen och när min man inte kunde vara med.