Just nu så vänder jag taggarna utåt varje gång som någon ringer och gör anspråk på min tid som inte är familj/vänner/jobb. Det händer dagligen, eftersom jag är ordförande i vår bostadsrättsförening. Bland annat har vi en hyresgäst som lämnar meddelanden på min mobil med jämna mellan rum. Hon ringer alltid före 07:30 på morgonen. Det finns bättre start på dagen än att komma ut ur duschen, lyssna av meddelande med "vi mååååste få fönstrena tvättade, de ser fördjäääääävliga ut".
Jag har lovat mig själv att ringa tillbaks först den dag hon lämnar ett meddelande som INTE innehåller en svordom. Hittills har hon inte hört från mig. Ni som nu tar hennes sida (klart man svär åt någon som aldrig ringer tillbaks när man har saker som måste fixas) så: städfirman är kontaktad. Men inte av mig, utan jag har delegerat kontakten till en annan.
Jag ska aldrig ALDRIG ta på mig denna roll igen. Det finns faktiskt vissa i vårt hus som tror att man gör det så gärna för MAKTENS skull. Snarare vanmakt, skulle jag vilja säga.
torsdag 29 maj 2008
söndag 25 maj 2008
Plötsligt så händer det
Lilla M har under flera veckor tagit små steg, mellan TVn och väggen, mellan väggen och bordet osv, sällan mer än ca 2 meter som mest.
Men idag så går han. Han kan stanna, svänga. Som om han aldrig gjort annat.
Alla dessa nya möjligheter... som tex att gå och inspektera bilens (jättejätte smutsiga) hjul om och om och om igen... trots att man blir bortlyft så vips, kan man trippa dit igen. Lätt som en plätt.
Men idag så går han. Han kan stanna, svänga. Som om han aldrig gjort annat.
Alla dessa nya möjligheter... som tex att gå och inspektera bilens (jättejätte smutsiga) hjul om och om och om igen... trots att man blir bortlyft så vips, kan man trippa dit igen. Lätt som en plätt.
fredag 23 maj 2008
Trist vecka
Denna vecka har kvasten gått på mitt jobb. Tre fick sparken, eller 50% om man väljer att se det så (då räknar jag inte med mig själv och andra som har slutat nyligen). På en i vanliga fall mansdominerad arbetsplats var det bara tjejer som fick stanna. Eller, om man väljer att se det så, folk med administrativa uppgifter och en nyanställd som inte har hunnit börja jobba än fick stanna. Så troligtvis, om jag inte skulle flytta så hade jag också fått gå, trots mitt kön. Eftersom jag fyllde år i onsdags, samma dag som beskedet kom, så hade ju det varit extra roligt, eller hur. Skönt att sitta på läktaren, säger jag bara.
Så har har det gått till:
Vecka 1 - vi informeras om att det finns goda och dåliga nyheter. De dåliga är att tre slutar - jag och två till som går till andra jobb. De goda nyheterna är att en ny nordisk strategi ska implementeras vilket innebär att vår avdelning kommer att lyda under ett systerkontor i Norden.
Vecka 2 - de kommer från systerkontoret i Norden till oss och berättar om sig själva samt träffar alla i enrum. Folk blir upprörda, särskilt de som har jobbat här i flera år - ska man på intervju för att få behålla sitt jobb? Personalavdelningen tvingar till sig ett möte med dem då de ryktesvägen har hört att något är på gång.
Vecka 3 - ingen inforamtion.
Vecka 4 - ingen information.
Vecka 5 - ingen information. Vid det här laget har naturligtvis ryktesspridningen kommit igång ordentligt. Det sades att hela avdelningen skulle få gå. Det sades att endast ett par skulle få vara kvar. Det sades att man skulle lägga ner hela avdelningen. Men varje måndag så gjorde vi morgonmöten och gick igenom vår (krympande) projektlista som om inget hänt. Tre personer säger upp sig och går till andra jobb.
Vecka 6 (denna vecka) - rykten på måndagen att de från systerkontoret skulle komma på onsdag. OBS att DE inte själva meddelar oss någonting alls. På onsdagen kommer de, allt är över på en halvtimme. Ingen motivering eller förklaring till sina beslut. Ingen vet vad nästa steg är. Och vi får inte lov att berätta något för kollegor på andra avdelningar. Nu sitter de som är kvar och samlar upp spillrorna.
Men den kan säkert bli jättebra den här nya nordiska strategin.
Så har har det gått till:
Vecka 1 - vi informeras om att det finns goda och dåliga nyheter. De dåliga är att tre slutar - jag och två till som går till andra jobb. De goda nyheterna är att en ny nordisk strategi ska implementeras vilket innebär att vår avdelning kommer att lyda under ett systerkontor i Norden.
Vecka 2 - de kommer från systerkontoret i Norden till oss och berättar om sig själva samt träffar alla i enrum. Folk blir upprörda, särskilt de som har jobbat här i flera år - ska man på intervju för att få behålla sitt jobb? Personalavdelningen tvingar till sig ett möte med dem då de ryktesvägen har hört att något är på gång.
Vecka 3 - ingen inforamtion.
Vecka 4 - ingen information.
Vecka 5 - ingen information. Vid det här laget har naturligtvis ryktesspridningen kommit igång ordentligt. Det sades att hela avdelningen skulle få gå. Det sades att endast ett par skulle få vara kvar. Det sades att man skulle lägga ner hela avdelningen. Men varje måndag så gjorde vi morgonmöten och gick igenom vår (krympande) projektlista som om inget hänt. Tre personer säger upp sig och går till andra jobb.
Vecka 6 (denna vecka) - rykten på måndagen att de från systerkontoret skulle komma på onsdag. OBS att DE inte själva meddelar oss någonting alls. På onsdagen kommer de, allt är över på en halvtimme. Ingen motivering eller förklaring till sina beslut. Ingen vet vad nästa steg är. Och vi får inte lov att berätta något för kollegor på andra avdelningar. Nu sitter de som är kvar och samlar upp spillrorna.
Men den kan säkert bli jättebra den här nya nordiska strategin.
tisdag 20 maj 2008
måndag 19 maj 2008
Tänder och myspys
Mannen har varit bortrest några dagar och jag har haft nöjet att umgås med Lilla M som på den gamla goda mammaledighetstiden. Det har varit supermysigt, men jag är lite ovan och har varit för slut på kvällarna för att kunna blogga vettigt.
Lilla M har varit väldigt klängig hela tiden. Helst av allt vill han gå gå gå och trots att han tar egna steg titt som tätt så föredrar han fortfarande att hålla i mina händer som stöd. Jag har inte kunnat vara ifrån honom alls för då kommer tårarna. Samtidigt kommer tänder, vilket gör honom extra skör. Inatt var han vaken mellan 3-5 och var bara nöjd om han fick ligga på mig eller mannen. Alvedon hjälpte varken från eller till. Lustigt att det jämt ska göra som ondast på natten?
Lös i magen är han också, den lilla stackaren. Orolig som jag är så pressar jag i honom vätska, så i morse för första gången på evigheter märkte vi att nattblöjan hade läckt. Jag ska nog lugna mig lite med allt vatten.
Låter det eländigt? Ja, kanske lite. Men mest av allt har det varit supermysigt att få umgås och pyssla om honom. Jag har lärt honom att sträcka ut tungan. Och han är väldigt road av att jag säger nej nej samtidigt som jag viftar med pekfingret när han är på lampan. Han älskar att riva ner mina klosstorn, men för första gången för några dagar sedan försökte han hjälpa mig att sätta dit en kloss. Men nu är det rivning som gäller igen för hela slanten. Och han skrattar klingande när jag sätter en kloss på hans huvud, där ska den ju inte vara! Och han har börjat bli en social skrattare, när jag och mannen skrattar så skrattar han glatt också, man ska ju vara med!
Lilla M har varit väldigt klängig hela tiden. Helst av allt vill han gå gå gå och trots att han tar egna steg titt som tätt så föredrar han fortfarande att hålla i mina händer som stöd. Jag har inte kunnat vara ifrån honom alls för då kommer tårarna. Samtidigt kommer tänder, vilket gör honom extra skör. Inatt var han vaken mellan 3-5 och var bara nöjd om han fick ligga på mig eller mannen. Alvedon hjälpte varken från eller till. Lustigt att det jämt ska göra som ondast på natten?
Lös i magen är han också, den lilla stackaren. Orolig som jag är så pressar jag i honom vätska, så i morse för första gången på evigheter märkte vi att nattblöjan hade läckt. Jag ska nog lugna mig lite med allt vatten.
Låter det eländigt? Ja, kanske lite. Men mest av allt har det varit supermysigt att få umgås och pyssla om honom. Jag har lärt honom att sträcka ut tungan. Och han är väldigt road av att jag säger nej nej samtidigt som jag viftar med pekfingret när han är på lampan. Han älskar att riva ner mina klosstorn, men för första gången för några dagar sedan försökte han hjälpa mig att sätta dit en kloss. Men nu är det rivning som gäller igen för hela slanten. Och han skrattar klingande när jag sätter en kloss på hans huvud, där ska den ju inte vara! Och han har börjat bli en social skrattare, när jag och mannen skrattar så skrattar han glatt också, man ska ju vara med!
fredag 16 maj 2008
Metodstress ett minne blott
Som nybliven mamma kunde jag allt om när bebisen skulle nå olika milstolpar. På dagen när Lilla M var åtta veckor introducerade jag nappflaska. När han var ca 5 månader fick han lära sig att somna själv i sin säng. Det gick hur bra som helst. Det var däremot jobbigare att lära honom att inte nattamma, stressen var total. Det var hemskt. Men man skulle ju.
Igår satt min pappa barnvakt och ville ha instruktion om läggrutin. Jag hörde mig själv berätta om gröt, tandbortsning, sagor (tre) och sen får han en hel uppsjö av barnvisor medan han ligger på min mage om slumrar in. Och jag insåg att det var långt ifrån småbarnsföräldrars heliga gral: att lägga ner barnet i sängen, säga godnatt godnatt och gå ut. Och jag insåg också att jag inte alls är intresserad av gralen. Nu när jag jobbar är ju läggningsrutinen min och Lilla Ms stund, min mest efterlängtade 30-45 minuter på dagen.
Igår satt min pappa barnvakt och ville ha instruktion om läggrutin. Jag hörde mig själv berätta om gröt, tandbortsning, sagor (tre) och sen får han en hel uppsjö av barnvisor medan han ligger på min mage om slumrar in. Och jag insåg att det var långt ifrån småbarnsföräldrars heliga gral: att lägga ner barnet i sängen, säga godnatt godnatt och gå ut. Och jag insåg också att jag inte alls är intresserad av gralen. Nu när jag jobbar är ju läggningsrutinen min och Lilla Ms stund, min mest efterlängtade 30-45 minuter på dagen.
måndag 12 maj 2008
Feberdramatid
Jag hade inte mer än skrivit klart gårdagens inlägg då Lilla M vaknade - med jättehög feber. En rejäl dos alvedon tog udden av det värsta, men han var varm genom hela dagen igår. På kvällen var han formligen glödhet - och jätteledsen. Alvedonadministrationen gick fel och han spottade ut det mesta. Vågade inte ge en hel dos till för vi visste ju inte hur mycket han hade fått i sig. En halvtimme senare var han om möjligt ännu febrigare, vilket kanske inte var så konstigt eftersom han tillbringade hela den halvtimmen gallskrikandes. Under vilda protester fick han ipren i rumpan sen lugnade han snabbt ner sig, och sov faktiskt hela natten. Vaknade feberfrossig runt 6 men somnade om i vår säng ett par timmar till imorse.
Idag är han febrig, men "normala" nivåer och ganska pigg. Och om man tittar noga så ser man numera den nionde tanden kika fram!
Idag är han febrig, men "normala" nivåer och ganska pigg. Och om man tittar noga så ser man numera den nionde tanden kika fram!
söndag 11 maj 2008
Sommar
Så var den här, den första strålande sommardagen. Familjen åkte ut till vänner som bor vid Mälaren och hade en fantastisk dag! Mannen golfade och jag och M mös i solen. Lilla M lekte hela dagen med en hink med vatten. Det var så spännande så spännande och jag var riktigt imponerad över hans uppfinningsrikedom: klättra i/ur hinken, luta den, plaska, dricka (under stränga protester från mor som noterades men ignorerades), hälla, leka med handtaget och så börja om från början igen. Vad är det med barn och vatten egentligen?
De små udda stegen fortsätter också. Han går inte än, men några gånger om dagen tar han mod till sig och trippar en tre - fyra steg mellan stolar eller andra föremål som man kan hålla i sig. Han är ganska så riskavert och blir sur när han tappar balansen.
Och för första gången på ca ett och ett halvt år var jag på bio igår. No country for old men*. Det ni! Och bara för att så knaprade jag i mig en stor påse plockgodis. Lite onödigt kan jag känna idag när det återigen är en superhet dag och inga kläder i sommargarderoben verkar sitta som de ska.
*Om ni bara ska se en film i år ska ni nog skippa den. Men det var kul att vara på bio!
De små udda stegen fortsätter också. Han går inte än, men några gånger om dagen tar han mod till sig och trippar en tre - fyra steg mellan stolar eller andra föremål som man kan hålla i sig. Han är ganska så riskavert och blir sur när han tappar balansen.
Och för första gången på ca ett och ett halvt år var jag på bio igår. No country for old men*. Det ni! Och bara för att så knaprade jag i mig en stor påse plockgodis. Lite onödigt kan jag känna idag när det återigen är en superhet dag och inga kläder i sommargarderoben verkar sitta som de ska.
*Om ni bara ska se en film i år ska ni nog skippa den. Men det var kul att vara på bio!
torsdag 8 maj 2008
Ordförståelse
I badet börjar Lilla M skvätta ordentligt när man uppmanar honom att "plaska". Han kan också "sätta på vattnet" och "stänga av vattnet" även om han kanske inte alltid skiljer på dessa två aktiviteter utan det blir på/av/på/av osv.
Håller han något i handen så kan man be honom att "skaka", då blir föremålet en maraccas. Om föremålets omskakning producerar ljud ser han dessutom jättenöjd ut. Säger man till honom att sparka börjar han veva gulligt med benen. Om han står upp så sparkar han gärna (även utan uppmaning) på närmaste föremål, oftast en boll men någon gång har vår telefon olyckligtvis befunnit sig inom sparkhåll… är detta kanske ett resultat av pappaledigheten? :-)
Och han vet alldeles precis vad "kaka" är för något. Och att sannolikheten för att bli belönad med smakisar av denna underbara produkt flerfaldigas desto högre han ropar. Igår sken han upp när jag sjöng "En sockerbagare" för honom, poletten om vad sången handlar om har äntligen trillat ner. Istället för att bli sömnig så satte han sig upp med ett glatt "kaka? Kaka! KAKA!!!" Note to self: ska nog skippa den låten i kvällens läggningsrutin.
Håller han något i handen så kan man be honom att "skaka", då blir föremålet en maraccas. Om föremålets omskakning producerar ljud ser han dessutom jättenöjd ut. Säger man till honom att sparka börjar han veva gulligt med benen. Om han står upp så sparkar han gärna (även utan uppmaning) på närmaste föremål, oftast en boll men någon gång har vår telefon olyckligtvis befunnit sig inom sparkhåll… är detta kanske ett resultat av pappaledigheten? :-)
Och han vet alldeles precis vad "kaka" är för något. Och att sannolikheten för att bli belönad med smakisar av denna underbara produkt flerfaldigas desto högre han ropar. Igår sken han upp när jag sjöng "En sockerbagare" för honom, poletten om vad sången handlar om har äntligen trillat ner. Istället för att bli sömnig så satte han sig upp med ett glatt "kaka? Kaka! KAKA!!!" Note to self: ska nog skippa den låten i kvällens läggningsrutin.
onsdag 7 maj 2008
Såld!
Nu har vi sålt lägenheten! Efter en segdragen process blev det hela klart i morse. Ikväll ska vi fira, men jag måste säga att det var ett riktigt jobbigt par som köpte lägenheten. De har kollat ALLT som går att kolla och malde på om ventilation och allt möjigt annat innan de skrev på. Och värst av allt är att jag har känslan att de kommer att försöka komma med klagomål i efterhand. Fick inget gott intryck av dem alls och tycker nog lite synd om mina grannar.
Jag försöker alltid hålla en positv skärgång när man gör sådant här, livet blir så mycket lättare då. Så när allt var klart och vi skulle gå så gratulerade jag dem till ett jättefint boende och att vi verkligen har trivts bra. Och damen svarar - ja, vi tyckte att lägenheten var trevlig även med era möbler.
Ok att alla inte har samma inredningsmak, men jag tyckte att den kommentaren var jävligt onödig. Så de kan glömma att jag lämnar persiennerna i fönstren. Eller trallorna på balkongen. Shit, nu när jag har skrivit det här är jag arg igen.
Jag försöker alltid hålla en positv skärgång när man gör sådant här, livet blir så mycket lättare då. Så när allt var klart och vi skulle gå så gratulerade jag dem till ett jättefint boende och att vi verkligen har trivts bra. Och damen svarar - ja, vi tyckte att lägenheten var trevlig även med era möbler.
Ok att alla inte har samma inredningsmak, men jag tyckte att den kommentaren var jävligt onödig. Så de kan glömma att jag lämnar persiennerna i fönstren. Eller trallorna på balkongen. Shit, nu när jag har skrivit det här är jag arg igen.
måndag 5 maj 2008
Men nu har jag testat
och det blev inte helt oväntat negativt. Så nu dyker väl mensen upp om ett par timmar och jag känner att jag borde ha väntat en dag till. Men man är ju nyfiken.
Beskviken? Faktiskt inte. Det hade varit orealistiskt att det skulle gå på första försöket. Missförstå inte, jag hade blivit SUPERGLAD om det hade gått, men jag tänker inte deppa för ett misslyckat första försök som hade dåliga förutsättningar från början.
Nu vill jag att mensen ska komma och markera startskottet för nästa försök.
Beskviken? Faktiskt inte. Det hade varit orealistiskt att det skulle gå på första försöket. Missförstå inte, jag hade blivit SUPERGLAD om det hade gått, men jag tänker inte deppa för ett misslyckat första försök som hade dåliga förutsättningar från början.
Nu vill jag att mensen ska komma och markera startskottet för nästa försök.
söndag 4 maj 2008
Sjuk pojke, trött mamma
Skönt att helgen snart är slut, så man får vila upp sig lite på jobbet.
Så känns det just nu, Lilla M har varit sjuk, hela helgen. Jag har aldrig varit med om så mycket gnäll. Han har dessutom upptäckt att han kan uttrycka sin vilja högljutt. Och mamma och pappa har således upptäckt att den lille har ett humör. Ärvt av farmor säger jag. Ärvt av mormor säger mannen. Till slut enades vi om att våra sammanslagna gener kommer att producera viljestarka bestämda individer hur vi än vrieder och vänder på oss.
Jag har INTE testat ännu. Och mensen har INTE dykt upp ännu. Jag täntke försöka hålla mig ett par dagar till, får se om jag lyckas. Fram tills idag har jag ju verkligen inte kännt något utmärkande utan att gripa efter halmstrån. Idag har jag varit på toa säkert 15 ggr. Och jag tackade nej till glass i solen för att jag verkligen inte var sugen. Det har aldrig hänt förut. Detta behöver ju verkligen inte betyda något och därför väntar jag några dagar, för det skulle kännas otroligt snopet att testa negativt och få mens några timmar senare, då hade man ju lika gärna kunnat vänta. MEN jag har aldrig varit sen förut. Oregelbunden har jag varit, men de månaderna har mensen alltid kommit tidigt. Men det bevisar ju ingenting heller.
Och under tiden som jag knappat in ovanstående lägesanalys skulle jag ha hunnit göra ett test. Och slippa spekulera mera. Men mannen är inte hemma ikväll och jag vill som sagt vänta lite till.
Så känns det just nu, Lilla M har varit sjuk, hela helgen. Jag har aldrig varit med om så mycket gnäll. Han har dessutom upptäckt att han kan uttrycka sin vilja högljutt. Och mamma och pappa har således upptäckt att den lille har ett humör. Ärvt av farmor säger jag. Ärvt av mormor säger mannen. Till slut enades vi om att våra sammanslagna gener kommer att producera viljestarka bestämda individer hur vi än vrieder och vänder på oss.
Jag har INTE testat ännu. Och mensen har INTE dykt upp ännu. Jag täntke försöka hålla mig ett par dagar till, får se om jag lyckas. Fram tills idag har jag ju verkligen inte kännt något utmärkande utan att gripa efter halmstrån. Idag har jag varit på toa säkert 15 ggr. Och jag tackade nej till glass i solen för att jag verkligen inte var sugen. Det har aldrig hänt förut. Detta behöver ju verkligen inte betyda något och därför väntar jag några dagar, för det skulle kännas otroligt snopet att testa negativt och få mens några timmar senare, då hade man ju lika gärna kunnat vänta. MEN jag har aldrig varit sen förut. Oregelbunden har jag varit, men de månaderna har mensen alltid kommit tidigt. Men det bevisar ju ingenting heller.
Och under tiden som jag knappat in ovanstående lägesanalys skulle jag ha hunnit göra ett test. Och slippa spekulera mera. Men mannen är inte hemma ikväll och jag vill som sagt vänta lite till.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
