Så har jag lyckats göra det. Klämma Lilla Ms finger i dörren.
Det tar nog ett tag innan jag vågar kalla mig för duglig förälder igen. Så otroligt klantigt och onödigt.
Förlåt älskling, mamma var dum.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Min eviga fasa... att klämma någons fingrar. Bara tanken gör mig lite illamående. Hoppas du/M slipper fler olyckor!
Iiii, aj aj aj!
Men sådant händer. De är så snabba med sina små fingrar överallt och man kan inte ha ögonen på dem hela tiden.
:-/
Marresmamma: ja, det var hemskt. Hemskt. Och Lilla M var helt shockad, det gjorde så ont. Stackars, stackars liten.
Missyelliot: Ja, han var snabb, men det känns som en undermålig ursäkt... det gick ju i alla fall bra till slut. Men oj var jag har koll på de små fingrarna nu!
Skicka en kommentar