I helgen umgicks jag intensivt med sonen. Uppdaterade mig på alla hans små ljud och läten (ga! mmmm. aaah!).
Min son säger "Ga!" berättade jag stolt på jobbet igår.
(Reaktion: eeeh, det är ju inte ens ett ord?)
Men igår när jag kom hem, och såg fram emot ett fint "Ga!" så kom det istället "Gagagagagaga". Och det är det som gäller nu.
Och så har han stått utan stöd i mer än 20 sekunder!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar