Antligen uppkopplad

Efter ett par veckors radartystnad har vi till slut fatt internet installerat och fungerande har. Ny dator kopt lokalt innebar ett amerikanskt tangentbord och jag har annu inte orkat lista ut vad jag ska gora med de tre sista bokstaverna i vart svenska alfabet.

Kort summering: resan gick jattebra, jag kan nog tom vaga resa ensam med Lilla M i framtiden. Han alskar flygplan ("hny hnaan") och han var i sjunde himmelen nastan hela resan.

Val framme har allt ocksa gatt bra. Mannen har borjat jobba och jag ar sjalv med Lilla M. Vi gar till parken och gungar och spanar efter ekorrar och, naturligtvis ett oga konstant mot himmelen utifall att ett hny hnaan skulle komma forbi. Han ar bra pa att finna sig till ratta i denna nya miljo och jag blir rord over hur duktig han ar. Nar vi packade upp vara saker var han sa overlycklig att aterse sin sang att han forsokte krypa in i den innan maken hade satt ihop den fardigt.

Vi leker mycket med hans leksaker ("bygga klossar" har blivit samlingsnamn for att pyssla i lekhornan). Inklusiv ar han, vi kan inte bygga klossar utan att alla ar med: nalle meeed. Floppy meeed. Musen meeed. Till och med Loket placeras bestamt i mitt kna.

Spraket utvecklas i raketfart. Manga av hans meningar bestar nu av tre ord: bilar pa gatan. Pappa gatt jobbet. Var ar ankan?

Det lokala spraket har kommit i form av ett fatal ord: bye bye, hi, och boy.


For egen del har jag inte hunnit landa annu. Allt har kretsat kring Lilla M och jag har inte ens haft internet.