Excuse me!

Nar jag ar ute med vagnen och star still far jag ofta hora "excuse me" hogt och tydligt nar nagon vill komma forbi. Det spelar ingen roll att de kan komma igenom den passage, om an tranga, som jag alltid lamnar nar jag parkerar vagnen nagonstans.

Manga ganger far jag flytta mig, vagnen och rulla i en stor cirkel och komma tillbaks for att gora fardigt mitt arende. Detta maste vara en kulturgrej, det hander aldrig i Sverige. Vad jag inte har lyckats klura ut annu ar:
1) Har de sa mycket storre behov av personligt utrymme har an i Sverige?
eller
2) Ar de mer intoleranta mot barnvagnar har an i Sverige?
eller
3) Anses det oartigt att tranga sig forbi nagon?

Om det ar det sistnamnda sa tycker jag att det ar betydligt mer oartigt be nagon att flytta pa sig nar man mycket val inte behover.

Det blev inget dagis

Hela helgen har jag grubblat. Men kommit fram till foljande:

Jag vill bara att han gar halvdagar i borjan. Med en restid pa over en halvtimma i rusningstrafiken blir det valdigt jobbigt med halvdagar, det blir liksom inte vart det. Sa han far vanta och jag tror att det blir bra.

Hans sociala stimulans kommer att utgoras av en mammagrupp med barn i samma alder som jag traffar pa torsdagar, plus att jag nu hunnit lara kanna nagra som har barn i hans alder.

Dessutom ska jag intervjua barnflickor som kan ta honom ett par timmar da och sa sa att jag kan fa komma ivag till frissan eller liknande nar det behovs.

Vi tror att han far plats pa ett dagis i narheten, men de tar bara barn over 2 ar. Det kanns lite mer lagom.

Vardagsplock

Idag sa ska jag pa mammatraff med barn i samma alder som Lilla M. Vi ska aka tunnelbana och BYTA LINJE. Laskigt nar man inte hittar, tycker jag, men vet av erfarenhet att det brukar ga bra och nasta gang ar motstandet betydligt mindre. De tva ggr som jag har akt tunnelbana har har det alltid varit folk som har spelat och dansat pa tunnelbanan. Forr tyckte jag att sant kunde vara lite kul, men nar en, enligt mina fordomar, potentiellt opalitlig och farlig person (ung, arg blick, piercings och tatueringar samt valtranad) gor varsta hopptricken mindre an en halvmeter fran Lilla Ms vagn blir det for mycket.

Nasta vecka har jag bokat in tva intervjuer for att hitta nagon som kan passsa Lilla M nar det behovs. Tva ar inte mycket, de ar de enda som har svarat sa snalla lat nagon av dem vara bra!

Sangstund

Igar var vi pa svensk sangstund. Det har Lilla M gjort forut, pa Oppna Forskolan. Men det har han glomt for det var sa laskigt, och han gomde sig i min famn och sa gratandes "ga hem, ga hem".

Sa jag bestamde mig for att avboka dagistestet pa fredag.

Sen blev det fikadags och bullar och leksaker kom fram. Sen sag jag inte Lilla M mer, han sprang och lekte, mest med leksaker men ocksa lite med andra barn. Nar sangstunden kom igang igen tyckte han att det var jattkul: Mer! Mer! Och bast var nar favorillaten just nu, Ba Ba Lamm som Lilla M sager, sjongs. Jag kunde se hur han verkligen njot.

Sa jag har bestamt mig for att testa det har med dagis i alla fall. Pa kvallen sen sa han "andra barnen, andra barnen" flera ganger, det maste val vara ett gott betyg?

Dagis eller inte dagis

Pa fredag ska jag och lilla M testa ett dagis. Har ar det lika besvarligt som hemma att hitta plats pa ett dagis som man vill ha, trots att man betalar multum. Lyckligtvis behover vi inte sta for notan sjalva, men eftersom vi kom i slutet pa augusti sa var ju alla dagis for hosten proppfulla. Men nu har vi hittat ett jattefint dagis som har plats. Fast det ligger 45 minuter bort.

Och jag vet arligt inte om Lilla M ar redo? Det ar klart att om man lamnar honom sa vanjer han sig efter ett tag, alla gor ju det. Men jag jobbar ju inte nu, sa det finns inget som sager att han maste, sa jag vill INTE tvinga honom om han inte ar redo.

Jag marker att han far ett allt storre behov att umgas med andra barn. Inte sa att han leker med dem annu, men han ar intresserad och har sa smatt borjat soka kontakt. Dagis ar ju fantastiskt for att tillfredsstalla hans sociala behov.

Nar det kommer till kritan kanske det ar jag som inte ar redo, medans Lilla M ar det? Hur som helst sa ror det sig om 2, max 3 dagar (korta dagar) i veckan de forsta manderna. Men det kanns anda tvetydigt.

Forsta...

shoppingturen pa egen hand (las: utan vagn och otaliga bihang). Resulterade i skor, byxor och troja, plus en del klader till Lilla M. Det ar sa LATT att shoppa i denna stad!

Somnen

Lilla Ms snuva har hallt i sig i nastan tva veckor nu, det borjar bli trottsamt. Jag vet inte om den ar anledningen till att han vaknar runt 5 och vagrar somna om, eller om det ar en forsenad jetlag (han kom in i lokal tid pa bara tva dagar, mannen och jag var helt paffa). Han lagger sig vanlig tid och de senasgte dagarna har han inte tagit igen det pa dagarna. Nu har jag mer eller mindre tvingat honom att sova pa morgonen.

Men att sova blev jattetrist forra veckan. Fran att sjalv ta mig i handen och saga "sova gott" bade pa dagen och kvallen sa ylas det nu om sagor, sovit fardigt, sjunga mer innan han pa nagot konstigt satt till slut slappnar av och sover. Han maste ha insett att han missar en massa spannande.

Min taktik brukar vara att trotta ut honom med en massa roliga aktiviteter, men pga den envisa snuvan sa har vi nu taggat ner.

Morgonstund

En klassisk uppvakning:

Lilla M: Mamma. Mamma! MAMMA!! Sovit gott. Gosa i sangen. GOSA!

***Lilla M lyfts over till var sang***

Lilla M: Busa. BUSA! Kittla? Gnugga NASA! Gnugg gnugg. Vila, sova gott. BUSA!
Ata mat. Ata grot, macka.

Och med det kliver alla upp. Sa mycket karlek, sa ofattbart mycket karlek.

Teknikens under

Grundlurad. Och det som gor mig sa forbannad ar att jag har misstankt detta hela tiden. Eller vad ar det som jag missar?

Sa har ar det: Har i USA fungeraar typ inga av vara elektroniska prylar och eftersom bade tv:n och datorn var i det narmaste antika sa bestamde vi oss for att kopa nytt.
Andra dagen har i stan gick alltsa mannen ivag till fantastiska Circuit City med en blank check. Att ta med Lilla M pa aventyret var otankbart, sa jag var kvar hemma med honom.

Mannen kom hem med cool dator och, naturligtvis, storbilds- plattTV. Som det ska vara. Hemma hos andra har jag noterat att bildkvaliteten inte ar sa bra, eftersom skarmen ar storre men upplosningen inte battre. Men jag skulle inte oroa mig, for vi skulle ju bestalla kabelTV med HD (high definition) vilket skulle losa allt.

Och nu sitter jag har med abaket, fardiginstallerat och kan konstatera foljande:

1) Endast en handfull kanaler sands med HD, resten ar det sunkig bild pa.
2) Endast en handfull kanaler sands med widescreen, resten blir en minde bild pa skarmen.

Jag sitter alltsa med en enorm tv som visar en mindre bild an skarmen tillater och med grusig upplosning. Jag kanner mig som en idiot.

Dessutom ar fjarrkontrollen sa dalig att man ibland maste stalla sig och rikta mot apparaten bredvid tvn.

Jag kanner mig som en idiot.

Antligen uppkopplad

Efter ett par veckors radartystnad har vi till slut fatt internet installerat och fungerande har. Ny dator kopt lokalt innebar ett amerikanskt tangentbord och jag har annu inte orkat lista ut vad jag ska gora med de tre sista bokstaverna i vart svenska alfabet.

Kort summering: resan gick jattebra, jag kan nog tom vaga resa ensam med Lilla M i framtiden. Han alskar flygplan ("hny hnaan") och han var i sjunde himmelen nastan hela resan.

Val framme har allt ocksa gatt bra. Mannen har borjat jobba och jag ar sjalv med Lilla M. Vi gar till parken och gungar och spanar efter ekorrar och, naturligtvis ett oga konstant mot himmelen utifall att ett hny hnaan skulle komma forbi. Han ar bra pa att finna sig till ratta i denna nya miljo och jag blir rord over hur duktig han ar. Nar vi packade upp vara saker var han sa overlycklig att aterse sin sang att han forsokte krypa in i den innan maken hade satt ihop den fardigt.

Vi leker mycket med hans leksaker ("bygga klossar" har blivit samlingsnamn for att pyssla i lekhornan). Inklusiv ar han, vi kan inte bygga klossar utan att alla ar med: nalle meeed. Floppy meeed. Musen meeed. Till och med Loket placeras bestamt i mitt kna.

Spraket utvecklas i raketfart. Manga av hans meningar bestar nu av tre ord: bilar pa gatan. Pappa gatt jobbet. Var ar ankan?

Det lokala spraket har kommit i form av ett fatal ord: bye bye, hi, och boy.


For egen del har jag inte hunnit landa annu. Allt har kretsat kring Lilla M och jag har inte ens haft internet.