For Lilla M, och for mig. Kindtanderna har annonserat sin planerade ankomst och sin vana trogen ar Lilla M febrig och ond i munnen, men sju resor varre eftersom det trots allt ar kindtander vi pratar om.
Igar sov han ingen dagssomn alls (insag inte hur beroende jag ar av denna lilla stund for mig sjalv, men det ar jag) och vagrade att ata bade middag och grot. Sen somnade han utmattad lite tidigare och for forsta gangen nagonsin hallde jag upp ett glas vin till mig sjalv trots att mannen inte var hemma och trots att jag nu befinner mig i granslandet mellan agglossning och en forhoppningsvis utebliven mens.
Men jag fick bara njuta en halvtimme sa var han igang igen. somnade ganska snabbt framfor TVn med mig, bara for att vakna igen en stund senare. Sa fortsatte det, ett tag fick han vara uppe och leka med sina leksaker, men han ledsnade efter ett tag och trots bade alvedon och ipren slutade det hela med okontrollerat grat som eskalerade till skrik. Det spelade ingen roll att vi vankade, kramade, sjong, pratade, distraherade. Till slut, utmattade eftersom detta skulle visa sig bli tredje natten med mindre an 4 timmars somn, la vi ner honom, la oss och slackte*. Han skrek i en kvart tills han till slut, och ganska abrupt tystnade, la sig till ratta och till slut somnade.
Och vaknade 10 minuter senare och grat igen, men bara ca 2 minuter sen somnade han igen och sov nu flera timmar. Nar han vaknade och var ledsen var han aterigen varm, sa han fick mer ipren och sen borjade han bli ordentligt arg igen. Och mannen sa till honom att vi vet att du har ont i munnen och ar sjuk. Du har fatt gurgel (=ipren alt alvedon) och nasdroppar, det finns inget mer som mamma och pappa kan gora. Jag suckade djupt, for hur ska Lilla M begripa det? Men han tystnade. Och sen ville han ligga i var sang. Resten av natten sov vi nara nara. Jag horde hur han kampade med andningen, som tvingade honom att endast njuta av att halla nappen i handen, men han klagade inte. Han bet ihop.
*Jag gillar inte skrikmetoder. Det som hande inatt var ett resultat av att mannen och jag, fullstandigt utmattade, inte visste vad vi skulle gora.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ååå fy vilka hemska dagar o nätter ni har haft. Jag lider verkligen med er eftersom jag vet hur det känns. Viktor är ju i princip likadan när han gör tänder och ingenting hjälper och ibland är vi uppe hela nätterna. Mardröm!!
Hoppas kindtanden snart tittar ut nu då, jag fasar för när Viktor ska göra sina!
STOR KRAMIS!!!
PS: Får jag lägga in dig som favoritblogg i min länklista på bloggen? Du kan svara inne hos mig så jag inte missar ditt svar. DS
Vad jobbigt med sådana nätter! Jag hoppas att det kommer att bli bättre för er snart! Jättekul att läsa om Lilla M och hans framsteg. Du skriver så himla bra! Tack för tipset om youtube. Det har jag aldrig tänkt på :-). Ska pröva det ikväll! Kram!
Skicka en kommentar