Det är glest bland inläggen, pga världens segaste analoga uppkoppling här på landet.
Och heller inte så mycket att skriva just nu. Lilla M älskar blåbär. Han vägrade smaka i över en vecka men plötsligt tog han mod till sig. Så nu släpar han mig till buskarna dagarna i ända: jag plockar och han äter. Hans finmotorik utvecklas fint!
Dessutom blir han sturskare vad gäller vatten. Innan var han rädd för vågorna men nu bekommer de honom inte. Däremot gör temperaturen det, han ylar för varje våg som inte är mer än 16-17 grader. Men INTE att han vill därifrån!
Och nu sätter Lilla M ihop två ord. Mamma där. Pappa där. Mormor där. Morfar där. Och stort fokus på bajs. Såklart. Nu säger han till när han har bajsat, ett stort steg framåt. Ganska hög felmarginal än så länge, men den minskar för varje dag.
Och jag då? Jag försöker att hinna ikapp mig själv. Känner mig ganska hemlös just nu, och trivs inte riktigt med att bo på nåder hos andra. Jag gillar att vara herre över mitt kök, mina kläder osv osv. Men det funkar inte nu och då reagerar jag som en tonåring (lätt när man är hos sina föräldrar tyvärr). Om jag inte får göra på mitt sätt så blir det inte alls. För mig är landet att slappna av, men det gör jag inte nu. Inte alls.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vad trist att du inte kan koppla av ordentligt nu när du är på landet, men jag förstår dig. Vad kul att Lilla M gillar vattnet :-). William gallskriker bara han nuddar vattnet med tårna. Så den fina solskyddsdräkten har lagts på hyllan :-). Fortsatt trevlig semester! Kram!
Mmm, det är alltid mysigt att besöka päronen, men det innebär inte något relaxande. Man har någon mysko relation till dem och det gör att man känner sig som ett barn igen när man är så nära inpå....Iallafall är det ofta så för mig...
Skicka en kommentar