Ögonen spärrades upp och Lilla M började orma sig i mina armar när han fick syn på sprutan hos BVC idag. Förra gången hade uppenbarligen etsat sig fast i hans minne. Och elaka mamma höll fast honom när sköterskan stack honom.
Länge snyftade han,och tittade med bittra mörka ögon på sköterskan som tidagare hade verkat så gullig och bjudit honom att leka med leksaker. Den första insikten om att allt inte är guld som glimmar. Min älskade lilla pojke!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Visst är det jobbigt! Jag har låtit svärfar hålla William de senaste gångerna. Jag klarar helt enkelt inte av det :-). Känner mig som en elak mamma som också är väldigt blödig. Tål inte att se blod, peta ut stickor osv :-). Kram till dig och Lilla modiga M!
Bra trick, att låta någon annan göra det. Nu blir det inga stick på 1,5 år, så jag och Lilla M kan pusta ut!
Skicka en kommentar