Mitt i flyttstressen som pågår denna vecka har min visdomstand beslutat att göra sig påmind. Det finns ju aldrig en "bra tid" för sådant här men det finns verkligen sämre tider. Att-göra-listan är milslång och även om jag var vore god vigör skulle jag gnälla här, den innehåller nämligen att baxa tunga föremål hela eftermiddagen.
Är detta straffet för att jag inte har varit tillräckligt empatisk vid Lilla Ms tandsprickningar? Jag ber tusen gånger om ursäkt, jag gör vad som helst, bara det förvinner. Och gärna lite mer långsiktigt än tills värktablettens effekt har avtagit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åh, hua. Har precis genomlidit 10 dagar med penicillin för en visdomstand som började krångla. Hoppas att din inte är lika elak...
:-)
Oj, du får riktigt mycket sympatier från mig, det är vidrigt. Och har inte fått pencillin än för jag har inte tillräckligt med feber. Vet inte vad jag hoppas på mest, att det ska bli värre så jag kan äta pencillin eller att det gradvis ska bli bättre. Men tvåan är nog det uppenbara valet, fast jag inbillar mig att det skulle gå fortare med pencillin.
Skicka en kommentar