Vi var på café i lördags och Lilla M var mest intresserad av att utforska hela stället. Naturligtvis så identifierade han snabbt köket som ett uberintressant område, särskilt efter att ha blivit bortlyft från ingången ett par gånger.
Jag är alltid noga med att förklara för honom varför vissa saker inte är ok men denna gången vart det för döva öron. Det måste vara praktiskt att kunna låtsas som om man inte förstår när det passar… vid andra tillfällen kan han vara hur lyhörd som helst.
Jag hade nog inte reagerat över detta om det inte vore så att en nästan exakt jämnårig liten pojke råkade vara där samtidgt och, hör och häpna, lydde sin pappa UTAN MINSTA ANTYDAN TILL MISSNÖJE trots att han uppenbarligen var väldigt nyfiken också.
Jag har alltid uppfattad Lille M som följsam, men på senare tid har hans lite mer bångstyriga alterego gjort sig påmind upprepade gånger. Denna sida ger dock struktur och djup till hans personlighet och jag vill inte att han ska vara på något annat sätt. Tvärtom blir jag överförtjust varje gång nya sidor kommer fram, ju busigare desto bättre!
(jag VEEET att jag kommer att ångra denna entusiasm, men den dagen den sorgen)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det där är ju alltid lika roligt, alltid när man säger nej eller lyfter ifrån så blir det EXTRA spännande!
Bäst är väl att vilseleda med något annat spännande, men tillåtet. Det har man ju dock inte alltid tid med! =)
Skicka en kommentar