Tydliga symptom

Mannen: älskling, vet du vart kameran är?
Jag: NEJ! Och hur skulle jag kunna veta det, jag gav den till dig härmomdagen. Beviset är att du har lagt upp bilder på datorn, det är inte mitt fel att den är borta. FRÄÄÄÄS!
Mannen: eh, det sa jag inte heller, men kan du hjälpa mig leta ändå?
Jag: jaha. ok. *surar lite till*.

Huka er, PMS-häxan har anlänt.

Bäst och sämst just nu

Dagens blogginspiration kommer från Solkatten:

Lilla Ms bästa:
Mat - hest om den kommer från mammas eller pappas tallrik med egen mat är god också.
Kaka - allt nytt som är gott beskrivs med ordet "kaka". Dags att börja oroa sig?
Prästens lilla kråka - favorit sen ca 5-månaders åldern. Helt klart en vinnare i längden.
Bilar - kan framkalla tjut av förtjusning, vilket blir ganska ofta eftersom vi bor i stan…
Bussar - se ovan. Man kan nog dra slutsatsen att ju större desto bättre.
Mamma och pappa - gärna båda, samtidigt.
Applåder - helt klart en favvis, gärna ihop med uppmuntrande ja-rop.
Mobiltelefoner - har ju allt, knappar, ljud, lampor. Och framför allt: användarförbud för Lilla M, så det är verkligen julafton när han kommer över en.
Åka hiss - spännande, spännande.
Böcker - av alla slag, hur länge som helst.


Lilla Ms sämsta:
Morgontrötta föräldrar - man vill ju upp och starta dagen omedelbums, vaddå "mysa lite"??!!
Blöj- och klädbyte - det begriper väl vem som helst att detta är integritetskränkande.
Tagen på bar gärning - ofta halvägs upp för trappen.
Täcke - sparkas alltid och gärna våldsamt av.
Mössa - den SKA av, så är det bara.
Pussar - tolereras i små små doser, och endast av ett fåtal utvalda.
Bli lämnad av mamma eller pappa eller båda - om så bara när de går in i ett annat rum.
Kaffekvarnen och eltandborsten - kan nog ensamma ansvara för jorden undergång enligt Lilla M.
Tänder - gör vidrigt ont när de bryter igenom tandköttet.

Humor

Roligt är det att dricka vatten som en "vuxen", dvs ur glas.

Ännu roligare blir det om man bejakar sin inre ett-åring genom att "sprutta" ut allt vatten direkt. Konstigt bara att omgivningen (läs: mamma och pappa) inte alls verkar lika roade.

Alla har inte barnradar?

I samband med att jag blev mamma så knäpptes en bebisradar på inom mig. Jag lägger alltid märke till bebisar och barnvagnar och kommer på mig själv med att försöka lista ut deras ålder.

Flera gånger har jag tänkt att de flesta har denna radar, att det kanske var jag som var konstig förut som utan problem kunde ignorera alla individer som ännu inte nått skolålder.

Men i helgen så kommenterade jag att "oj vad den lille var arg" när vi gick förbi en liten skrikande bebis. Den andra mamman i gruppen nickade instämmande men hon som inte har barn tittade förvirrat: vilken bebis? Och genast fick jag dåligt samvete, jag vill ju inte vara en sån vars samtalsämnen alltid kretsar kring barn och som på något sätt exkluderar de som inte har familj. Jag tror inte att jag brukar vara det, men det är ju farligt lätt att bli hemmablind. För ett par veckor sedan när båda mina pojkar var bortresta och jag åt frukost med en kompis så skulle jag ringa dem och säga god morgon, men fick kommentaren att nu fick jag fasiken skärpa mig, ett par dagar borde jag ju kunna överleva. Jag tyckte då att hon var lite väl hård, men det kanske inte bara var telefonsamtalet hon syftade på?

Ibland kan man ha det oförskämt bra

Midsommar tillbringades i Frankrike, på stranden och i fantastiskt väder. Lilla M tyckte att det var helfestligt att springa runt i sanden. Fascinerad var han av havet, men när vågorna slickade hans fötter förbyttes det till skräck och han började skrika, oförmögen att själv ta sig därifrån. Så jag bar honom lite längre upp på stranden igen, men vips så var han tillbaks vid strandkanten. Lilla busunge! Nåja, sista dagen kunde han tolerera det hela bättre.

Och han var jätteduktig på flyget. Tittade ut genom fönstret och pekade och sa "titta!" varje gång det kom ett valfritt fordon. Sen sov han gott i en dryg timme och läste bok resten av tiden. Jag hörde andra små barn vråla av antingen öronbesvär eller allmän tristess och skattade mig själv väldigt lycklig.

Som sagt, ibland har man det väldigt, väldigt bra!

Utmanad!!!

Jag har blivit utmanad av Solkatten, här kommer min lista:


Fem saker på min “to-do-lista” för morgondagen:
1. Packa inför vår resa till Frankrike över Midsommar
2. Rensa ut och ge fullt användbara prylar till grannen som ska ha sin årliga loppis på landet om några veckor
3. Boka flyttstäd
4. Jaga styrelsens underskrifter till bostadsrättsföreningens årsredovisning
5. Jag tycker att ovanstående räcker bra - är riktigt stressad faktiskt!

Fem dåliga egenskaper:
1. Misstänksam (alla försöker jämnt lura mig…)
2. Påbörjar projekt med större entusiasm än jag avlsutar dem - leder ofta till att jag har flera projekt som släpar samtidigt.
3. Svårt att säga ifrån (men det ska det bli ändring på!)
4. Stökig som tusan
5. Noll lokalsinne

Fem platser där jag bott:
1. Geneve
2. Peking
3. Jobbet (det kändes så under några år)
4. Stockholm
5. Snart New York!!

Fem jobb som jag haft:
1. Barnvakt
2. Eventvärdinna
3. Frilansare
4. Föräldraledig
5. Banktjänsteman (eller kvinna? människa? Gaaah, håller mig till benämningen banktjänsteman även fast det också känns fel).

Fem konserter jag varit på:1. Rolling Stones
2. INXS
3. ACDC
4. Kent
5. Depeche Mode

Två personer jag vill smyga osynlig på under en dag:
1. Angelina J
2. Hillary Rodham Clinton

Jag utmanar vidare: Mittlivprecissompåfilm, Missyelliot och Sommartjejen.

Att lyda eller inte lyda

Vi var på café i lördags och Lilla M var mest intresserad av att utforska hela stället. Naturligtvis så identifierade han snabbt köket som ett uberintressant område, särskilt efter att ha blivit bortlyft från ingången ett par gånger.

Jag är alltid noga med att förklara för honom varför vissa saker inte är ok men denna gången vart det för döva öron. Det måste vara praktiskt att kunna låtsas som om man inte förstår när det passar… vid andra tillfällen kan han vara hur lyhörd som helst.

Jag hade nog inte reagerat över detta om det inte vore så att en nästan exakt jämnårig liten pojke råkade vara där samtidgt och, hör och häpna, lydde sin pappa UTAN MINSTA ANTYDAN TILL MISSNÖJE trots att han uppenbarligen var väldigt nyfiken också.

Jag har alltid uppfattad Lille M som följsam, men på senare tid har hans lite mer bångstyriga alterego gjort sig påmind upprepade gånger. Denna sida ger dock struktur och djup till hans personlighet och jag vill inte att han ska vara på något annat sätt. Tvärtom blir jag överförtjust varje gång nya sidor kommer fram, ju busigare desto bättre!

(jag VEEET att jag kommer att ångra denna entusiasm, men den dagen den sorgen)

Ett nej borde vara ett nej

Lilla M älskar när hela familjen är tillsammans. Han tittar på oss och säger mamma och pappa och strålar. Och kramar än den ena, än den andra. Myspojke!

Bara minuter senare kan han skaka febrilt på huvudet när jag erbjuder pussar. En gång har han till och med viftat med ett finger för att markera nej, en ny lärdom från boken "Max kaka" där mamman säger till vovven att den inte får ta Max kaka. Jag har använt fingret ibland när Lilla M är på eluttagen, vilket brukar belönas med ett stormförtjust leende, så jag trodde inte att han förstod vad jag menade. Men nu vet jag att det är klart att han gör, han väljer dock att inte följa min instruktion.

Men det är klart, jag kunde ju inte låta bli att pussa honom ändå när han hötte med fingret, han var ju såååå söt! Så då är det väl inte lätt att lära sig innebörden av "nej". Skärpning mamma.

Monopolfasoner

Visste ni att det tar tre månader att säga upp ett abonnemang hos Telia? Jag förklarade för personen som jag talade med att de som flyttar in efter oss nog gärna skulle vilja ha ett eget telefonnummer direkt. Men se DET är inga problem att ta bort vårt och installera nytt. Vi måste däremot ändå betala för tre månader. Bara för att.

Idag gick startskottet för Beach 2008

Fråga på jobbet idag:

Nämen …. (finurligt tittande på min mage) har du en LITEN en på gång?

Och mitt svar blev att nej, men tydligen en alltför STOR lunch.

Jag såg någon löpsedel förra veckan om att komma i form till Midsommar. Jag borde ha köpt tidningen.

*För er som har orkat hålla koll: idag borde jag ha BIM, men mensen kom redan i söndags. Så jag har inga som helst ursäkter.

Nya rutiner - om Lilla M själv får välja

Häromdagen så vaknade Lilla M som vanligt, kastade nappen och stod och hoppade i sin säng av förtjusning över att en ny dag påbörjats. Och som vanligt klev pappan upp och hämtade Lilla M till vår säng, för lite mys innan det var dags att gå upp.

Översättning: morgontrötta mamma och pappa drar sig lite extra tills det blir mer outhärdligt att fortsätta lyssna på Lilla Ms protester än att kliva upp ur sängen.

Men Lilla M klättrade helt enkelt ner från sängen och gick mot dörren. Och mamma och pappa fick vackert finna sig i att springa efter.

Hårmytoman

Efter graviditeten var jag glad för jag tappade inte så mycket hår. Det låg inte i stora tuvor på huvudkudden när jag vaknade. En av de lyckligt lottade helt enkelt.

Det är nu helt uppenbart att jag har haft fel. Jag har massor med hår i tinningarna och nacken som är nyutväxt, det ser helknasigt ut! Hur kunde jag inte märka?

***

Märks det att jag var hos frissan idag? Märks det att jag inte har så bra koll på mitt hår eftersom jag bara tvättar, gör tofs, tvättar gör tofs och behöver någon annan som talar om för mig hur det ligger till för att inse sanningen?

Varför?

Mannen och sonen tillbringar helgen på landet. Pga möhippa tvingas jag vara kvar i stan och jag hade faktiskt sett fram emot en härlig sovmorgon idag.
Men sen klockan sex på morgonen har jag varit uppe. Är inte det helt sjukt? Det är något fel på mig. Jag VET att jag kommer att vara trött som en hamster imorgon bitti.

Och så saknar jag mannen och sonen. Igår när jag sa godnatt till sonen på telefon så försökte han pussa luren. Älskade lilla pojke!

Antagligen därför.