Semester

Det är glest bland inläggen, pga världens segaste analoga uppkoppling här på landet.

Och heller inte så mycket att skriva just nu. Lilla M älskar blåbär. Han vägrade smaka i över en vecka men plötsligt tog han mod till sig. Så nu släpar han mig till buskarna dagarna i ända: jag plockar och han äter. Hans finmotorik utvecklas fint!

Dessutom blir han sturskare vad gäller vatten. Innan var han rädd för vågorna men nu bekommer de honom inte. Däremot gör temperaturen det, han ylar för varje våg som inte är mer än 16-17 grader. Men INTE att han vill därifrån!

Och nu sätter Lilla M ihop två ord. Mamma där. Pappa där. Mormor där. Morfar där. Och stort fokus på bajs. Såklart. Nu säger han till när han har bajsat, ett stort steg framåt. Ganska hög felmarginal än så länge, men den minskar för varje dag.

Och jag då? Jag försöker att hinna ikapp mig själv. Känner mig ganska hemlös just nu, och trivs inte riktigt med att bo på nåder hos andra. Jag gillar att vara herre över mitt kök, mina kläder osv osv. Men det funkar inte nu och då reagerar jag som en tonåring (lätt när man är hos sina föräldrar tyvärr). Om jag inte får göra på mitt sätt så blir det inte alls. För mig är landet att slappna av, men det gör jag inte nu. Inte alls.

Den första...

uppskattade båtturen! Lilla M fick åka båt förra sommaren men gillade inte den varma flytvästen. Jag var emot det hela men övertalades att följa med, med resultat att jag fick sitta nere i båten med en illtjutandes bebis i en halvtimme. Det var inte kul och jag lovade mig själv heligt att jag skulle stå på mig nästa gång, vilket jag också gjorde.

I år var det annorlunda! Med stor förväntan uttalades ordet bååå bååå flera gånger, flytvästen gled på utan protest. Och det är redan uppenbart att Lilla M föredrar snabbt. Mycket snabbt till och med.

Mummel

Lilla Ms värld är då outgrundlig. Jag hörde hur han satt och pratade för sig själv i vagnen idag. Mycket nonsens såklart, men så plötsligt hörde jag:

mamma. Mamma NEJ!
Mamma pappa nej. Neeej (alltså med eftertryck, typ näääee!, inte panik)

Lilla gossen. Undrar vad han fantiserar om?

Definition?

Dagens ilandsproblem: Vad är en chokladälskare?

Alt 1) Någon som föredrar choklad framför alla andra typer av godis

Alt 2) Någon som älskar själva kakaon och därför kan äta mängder av tex 80% choklad och anser att det är fusk att äta vanlig choklad?

Jag hamnar i kategori 1. Kan jag kalla mig chokladälskare då? Jag har nämligen nyligen blivit tillrättavisad och har börjat ifrågasätta min egen självbild. Vad är den moderna definitionen av chokladälskare?

Äntligen frisk

Har varit uppblåst-huvudet-fullt-av-bomull-och-snor-förkyld. Blääh.

Men nu mår jag bättre! Vi sitter på landet långt bort från all flyttstress, vilket är skönt. Äntligen kan jag börja njuta lite. Och vädret trotsar rapporterna så jag ska ut och fånga några strålar innan det kanske blir försent.

Korv

Jag har INTE hittat på detta, det är alldeles sant!

Korv serverades till lunch idag. Och Lilla M lärde sig snabbt ordet. Inte så tydligt, mer lite kåååo.
Och så gillar han att säga alla sina nya ord, så det blev ju väldigt roligt med tanke på det fina ord han lärt sig tidigare (se förra inlägget).
Och det blev ju inte bättre av all extra uppmärksamhet som han tillskansade sig genom att upprepa och upprepa...

Skryt och gnäll

Dagens skryt:
Lilla Ms språkliga prestationer går framåt och igår lärde han sig sitt första ord med fyra olika ljud som han dessutom säger tydligt.

Och han är så stolt och säger det hela tiden, för han inser att det är stort att kunna sätta ihop så många olika ljud i ett ord. Tur att han lärde sig ordet igår eftermiddag, eftersom vi var på fin lunch innan det. För vad hade kyparen och andra gäster tyckt om en liten gullunge som oavbrutet säger BAJS högt och tydligt?

Dagens gnäll:
Vi har plötsligt fallit in i mardrömsnätter. Över två timmars skrik inatt. Dryga timmen igår natt. Ofattbart. Inget hjälper. Vad gör man? Bakgrunden är att han fick en reaktion på sprutan som han fick i förra veckan med hög hög feber. Den första natten var jag och mannen väldigt oroliga och stackars Lilla M spydde också. Sen kom natten med en timmas skrik, vi trodde att han hade ont och han fick alvedon som inte hjälpte. Igår natt var han helt feberfri men det hela har hunnit bli en ovana nu. Och jag fasar för den kommande natten.

Utmanad

Jag har blivit utmanad av Marresmamma. Jag har gjort den här utmaningen en gång, men jag försöker att variera den lite så jag inte tråkar ut er:

Fem saker på min "to-do-lista" för morgondagen:
1 Packa väskan för landet (äntligen, svärmor ska få MYCKET tid med Lilla M, som till råga på allt har blivit sjuk)
2 Äta lunch med vänner från långt bort
3 Lämna nycklar till mäklarfirman
4 Lämna tavlor till svägerska, lådor till mormor, borr till brorsan
5 Maila mina nya kontaktuppgifter till alla jag känner och några till (har varit på listan länge)

Fem bra egenskaper (för dåliga se mitt tidigare svar längre ner):
1 Lojal
2 Målmedveten
3 Generös
4, 5 frågade min man om hjälp men han kunde inte komma på egenskaper som var ehrm, publicerbara.


Fem platser där jag semestrat:
1 Stockholms skärgård
2 Hälsingland
3 Sipadan (liten liten ö utanför Borneo, fantasktisk dykning och romantiskt första semsterresemål med den som nu är min älskade man)
4 Bonaire (smeeeekmånad/10-dagar med så mycket dykning att vi faktiskt ledsnade)
5 Thailand (ett favoritmål som jag kan återkomma till igen och igen)

Fem jobb som jag skulle vilja ha:
1 Dyklärare (svårt att gissa efter att ha läst om mina semestrar)
2 Marinbiolog (som ovan)
3 Inköpsansvarig / fabrikskontaktperson på klädkedja (har en kompis som är det, det ingår i hennes jobb att testa alla kläder för att se att de håller måttet, jag är INTE avis, inte alls...)
4 Barnmorska (toppar oftast listorna över vilken yrkesgrupp som är mest nöjd med sitt jobb)
5 Kock (ääälskar att laga mat)

De flesta som jag följer har nog gjort utmaningen, men jag utmanar ni som har gjort "orginalversionen" att testa den uppdaterade!

Lärdomar den senaste veckan

* Det tar alltid dubbelt så lång tid att flytta som beräknat. Minst.

* En av anledningarna till att det tar mycket längre tid är för att man inte är lika pigg dag 3 och 4 som de första två dagarna.

* Flyttar man mitt i sommaren så är de flesta barnpassningsalternativ på semester.

* Lilla M gillar fortfarande inte att bli lämnad av mamma och pappa, inte ens för en dag i solen hos kusinerna som har den där roliga uppblåsbara poolen.

* När man har sagt klockan 3 till mormor så gäller det att hålla sig till det, annars ringer hon varje fem minuter och undrar vart man är, och då går det ju inte fortare att ta sig dit.

* Det finns alternativ till magsjuka när det gäller obehagliga snabbbantningskurer. Det stavas inflammerad visdomstand.

Och vad svarar man på frågan: när flyttar ni? Hur räknar man:
1) Från det att ens gamla permanenta adress upphör att gälla (= nästa vecka)
2) Från det att man anländer till sin nya bostad (= slutet på augusti)

Jag har svarat alt 1 när grannar har frågat, eftersom de inte ser mig mer efter nästa vecka. Men då har de blivit förvirrade och tydligen menat när vi fysiskt far iväg. De gånger jag har svarat alt 2 så undrar de varför det springer flyttgubbar redan nu...

Inte tillräckligt empatisk?

Mitt i flyttstressen som pågår denna vecka har min visdomstand beslutat att göra sig påmind. Det finns ju aldrig en "bra tid" för sådant här men det finns verkligen sämre tider. Att-göra-listan är milslång och även om jag var vore god vigör skulle jag gnälla här, den innehåller nämligen att baxa tunga föremål hela eftermiddagen.

Är detta straffet för att jag inte har varit tillräckligt empatisk vid Lilla Ms tandsprickningar? Jag ber tusen gånger om ursäkt, jag gör vad som helst, bara det förvinner. Och gärna lite mer långsiktigt än tills värktablettens effekt har avtagit.

Flytten går

Bor nu hemma hos mamma och mitt hem är fullt av flyttgubbar. Jag försökte vara smart och lägga in alla lakan i tvätten imorse så fort vi vaknade, för att de skulle vara rena i flytten. Tanken var att de skulle torktumlas och sedan packas. Men de är kvar i tvättmaskinen, blä.

Lilla M väntade på att vi skulle gå hem. När han tyckte att det var dags så började han dra i vagnen och försöka klätta in. Jag förklarade att vi ska bo här några dagar. Han tog det med ro, tur att han är resvan. Men det sticker lite i hjärtat. I september får han se alla sina saker igen.

Att flytta är alltid lite vemodigt, men jag vidhåller ändå att det positiva överväger det negativa. Jag måste bara hinna ikapp mig själv lite först innan jag kan njuta av det.

Sprutdags

Ögonen spärrades upp och Lilla M började orma sig i mina armar när han fick syn på sprutan hos BVC idag. Förra gången hade uppenbarligen etsat sig fast i hans minne. Och elaka mamma höll fast honom när sköterskan stack honom.

Länge snyftade han,och tittade med bittra mörka ögon på sköterskan som tidagare hade verkat så gullig och bjudit honom att leka med leksaker. Den första insikten om att allt inte är guld som glimmar. Min älskade lilla pojke!