Varje gång jag öppnar kylskåpet slås jag av ett begär att slänga allt. Potatisen från lunchen UÄRK, såsen från gårdagens middag BLÄ osv. Så ikväll dubbelkollade jag med min man om det är mig som det är fel på eller om vi borde shoppa runt efter ett nytt kylskåp.
Kylskåpet vinner, men också lilla cellklumpen i magen. Jag njuter av känningarna, även om de lämnar mig utslagen på soffan på kvällen. Jag väljer att tolka dem som allt (förhoppningsvis) är bra för stunden. Och jag förundras över skillnaden från när Lilla M var cellklump. Då var jag ett hungermonster från dag ett och spår från den tiden kan än idag återfinnas på höfter, lår eller någon annanstans. Nu får jag tvinga mig själv att äta. OK, sååå svårt är det inte, men skillnad är det!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Åh, attans, jag hade missat detta. Grattis i massvis. Ska bli sååå kul att följa din graviditet...
(ps. jag hade samma problem, alltså med helt olika graviditeter med barnen. Jag trodde att jag visste hur det skulle vara, men inte då..... *blinkar*
Jättegrattis igen och håller tummarna tills de magiska veckorna passerat.....
Skicka en kommentar