Svart fredag

Det är så det kallas, dagen efter Thanksgiving. Trots den negativa klangen så står det för årets största shoppingdag, en avspark inför julshoppingen. Det är första dagen på året som affärerna börjar redovisa svarta siffror istället för röda, därav namnet.

Maken var ledig och vi shoppade. Som galningar. Reorna var faktiskt otroliga, 50% på massor av saker. Su nu är all julhandel avklarad, påsar med leksaker står fortfarande i hallen. Vi resonerar att det nog är sista gången vi kan göra så, för nästa år har nog Lilla M fattat galoppen.

Ett litet litet hjärta

Igår såg jag ett litet litet hjärta picka. Har bilder med mig hem men utan den pulserande fläcken finns det inte en möjlighet i universum att tyda vad bilden kan föreställa! Men storleken räknas ju inte i detta fall, endast aktiviteten.

Och nu är missfallsrisken reducerad från kring cirka 30 procent till 5 procent enligt min läkare. Och lugnad är jag, men denna vetskap till trots var det första jag gjorde i morse ändå att klämma på brösten och se om de fortfarande ömmar...

Mer språkligt

Jag inser att jag tjatar mycket om Lilla Ms språk, antagligen för att det är hans starka sida och så otroligt gulligt hur det utvecklas!

Nu kan han prata så pass bra att han har börjat med lite felsägningar:

Ett får blir gärna många fårar.

Vi läser Max balja, som Lilla M referar till envist som Max olja.

Han säger viljde istället för ville.

Imorse ville han ha baconet. Men han kanske har rätt, eller säger man baconen? Vi brukar inte andvända bestämd form för bacon över huvudtaget. Men nu har Lilla M börjat göra det!

Besviken

Idag är det mammagruppsträff igen. Men denna gång har jag inte fått en inbjudan. Jag antar att de andra inte vill riskera att jag skulle tacka ja för tidigt efter Lilla Ms vattkoppor. Det hade jag inte tänkt göra, men jag är ändå besviken över att inte ha fått inbjudan.

Stiltje

Det händer inte så mycket här, jag väntar på att Lilla Ms koppor ska läka ut så att vi kan bli sociala igen. Nu kommer det i alla fall inga nya.

På onsdag ska jag och mannen på Bond-film, som nyligen hade premiär här. Jag veeet att den har varit ute i Sverige ett tag, men jag har aldrig varit ett premiärlejon och jag är nöjd över att alls komma iväg på bio. Trots att jag hört att filmen ska vara usel. Nåja jag har inga förhoppningar som kommer att grusas.

Annorlunda

Varje gång jag öppnar kylskåpet slås jag av ett begär att slänga allt. Potatisen från lunchen UÄRK, såsen från gårdagens middag BLÄ osv. Så ikväll dubbelkollade jag med min man om det är mig som det är fel på eller om vi borde shoppa runt efter ett nytt kylskåp.

Kylskåpet vinner, men också lilla cellklumpen i magen. Jag njuter av känningarna, även om de lämnar mig utslagen på soffan på kvällen. Jag väljer att tolka dem som allt (förhoppningsvis) är bra för stunden. Och jag förundras över skillnaden från när Lilla M var cellklump. Då var jag ett hungermonster från dag ett och spår från den tiden kan än idag återfinnas på höfter, lår eller någon annanstans. Nu får jag tvinga mig själv att äta. OK, sååå svårt är det inte, men skillnad är det!

Smittoträsket

Inte insåg jag att vattkoppor var så allvarligt. Lilla M inser inte det heller, han är ganska pigg och tjatar om att gunga i parken.

Igår var det min tur att ha mammaträff hemma hos mig. Jag skickade runt inbjudningar i tisdags och i onsdags upptäckte jag kopporna. Så jag mailade ut en obs bara så att ni vet, det råder vattkoppor här. Jag måste vara synnerligt korkad, för jag trodde på fullaste allvar att de flesta skulle dyka upp ändå, antingen hade barnen redan haft sjukdomen eller så var det ett fantastiskt tillfälle att få det överstökat. Jag tänkte faktiskt idiotiskt nog att några av de som inte kunde komma kanske ville ses i helgen för att smitta ner sina barn.

Ingen kom. En efter en droppade avanmälningarna in i inkorgen: Dottern är visserligen vaccinerad men doktorn tyckte att det var bäst att vi stannar hemma i alla fall. Eller: Nej tack, vi vill inte ha smittkoppor just nu. Eller: Jag OCH sonen har haft, men jag är gravid men vill inte ta några risker.

Den sista har jag förvisso förståelse för, även det på alla logiska plan inte håller. Men, varför vaccinerar man sina barn mot en sjukdom bara för att ändå tvingas undvika den? Och hallå, det är INTE smittkoppor vi pratar om här.

Nåja, det är bara att inse att det är jag som har fått det hela om bakfoten. Jag gör nog bäst i att undvika vattkoppor i framtiden trots att Lilla M bevisligen har det nu och aldrig mer borde få det.

Prickar

Lilla M är alldeles prickig. Det började för ett par dagar sedan och jag trodde att det var finnar eller liknande och tänkte att jag nog gett honom för mycket sötsaker. Men i morse hade han fler och slutsatsen kan nog bara vara vattkoppor. Han är pigg i övrigt och har inte feber.

Och jag tycker att det är så bra! Får man tycka det när ens barn är sjukt? Det är vinterhalvår, inga resor planerade och innan hans 2-årsdag. Bättre kunde inte timingen bli.

Olika syn

Mamma är en av de få som har invigts i plusset, på gott och ont. Hon har varit delaktig i akupunkturbesöken och för det mesta sagt "rätt" saker så det var omöjligt att inte berätta för henne.

Efter mindre än 24 timmars vetskap ringer hon mig och börjar fråga om sommaren. Vi kan ju inte komma i juli (aha, hon har suttit hemma och räknat!) och hur tänkte vi lägga upp semestern egentligen?

Och jag svarade att semestern planerar vi om och när vi passerar vecka 12. Varför är du så pessimistisk, mår du som vanligt igen? Nej det gör jag inte men det känns ändå dumdristigt att ta ut något i förskott. När vi la på var det tydligt att hon tyckte att jag är fånig.

Men det är inte bara jag som är "fånig". Mannen, som blev glad över beskedet har varit mycket tystlåten. Igårkväll frågade han försiktigt att kan vi verkligen tro på detta? Detta ska jämföras med förra gången då han kom hem med blommor och en Lilla Spöket Laban-handdocka (som Lilla M numera äääälskar).

Vi försökte längre denna gång.
Vi är pålästa från början denna gång.
Och båda känner att eftersom allt gick så bra förra gången så har vi sämre statistiska förutsättningar denna gång. Visst, statistik har inget minne, men känslan finns där.

Något fantastiskt har hänt...

Jag plussade igår. Känns overkligt och otroligt. Idag ska jag ge akupunkturdamen en stor kram. Och alla andra som vill ha en kram också.

Sen är det en dag i sänder som gäller. Men idag tänker jag bara vara glad och kramas.

Besok

Syrran ar har pa besok, sa det blir inte sa mycket datortid, men kul ar det. Lilla M alskar henne, hon ar helt klart favorit just nu och mamma kommer i andra hand! Ombyte fornojer men jag ar glad over hans formaga att skapa relationer till andra, och nar han ar ledsen ar jag fortfarande bast.

For ovrigt har vi upptackt att det inte bara ar att springa in pa Apple store och kopa den senaste datorn som annonserats pa hemsidan. Forst fick vi hora att den ar slut men att det kanske kommer en ny leverans, bast att ringa varje dag och kolla. Vi ringde nasta dag och visst datorn fanns faktiskt nu. Men nar vi gick dit sa var det visst inte den, utan en snarlik (och mycket, mycket dyrare) variant. Idag sa de att den inte skulle komma in forran om tre veckor. Det kanske, kanske de kunde ha klamt ur sig fran borjan? Ok, for mycket begart, jag ber om ursakt.

Det verkar funka

Jag tror faktiskt att akupunkturen hjalper. Idag ar det 11 dagar sedan agglossning och jag har fortfarande inte fatt mens ELLER temperaturfall. Det ar forsta gangen sedan jag borjade tempa.

Dessutom ar brosten fylligare, magen kanns annorlunda. Idag har jag kannt mig pms-ig, sa jag tror inte att det blir ett plus denna manad. Men kanske, kanske en normal cykel, och DET ar jag glad for.

Hemma fran Boston

Tillbaks fran en underbar helg i Boston, Lilla Ms tandplagor ar (for stunden) ett minne blott.

Fredagskvallen firades Halloween. Det var spannande att som svensk studera denna ytterst amerikanska hogtid. Dekorationer i alla tradgardar, spoken, spindlar, haxor. Otroligt vackra pumpagubbar i varje port. Alla barnen i omradet samlades, utkladda, i en park och sedan var det Halloween-parad med musik, ballonger och massor av godis. Lilla M rycktes med i yran och hade jatteroligt, ursot utkladd till ett litet skelett. Han larde sig att saga Trick or treatf (men aldrig vid ratt tillfallef) och lyckades fa tag pa en hel del godis som mamma och pappa njot av senare! Han var lika glad for det, han fick en grahamskaka istallet. Nasta ar ar det nog en helt annan situation kan jag tanka mig.

Resten av helgen gick bra, de andra barnen var lite sjuka sa nu vantar jag med spanning pa om Lilla M trillar dit. Det ar nog oundvikligt tyvarr, men an sa lange mar han bra och jag njot av den forsta hela nattsomnen pa flera veckor inatt.