Nu är det två dagar kvar, sen åker vi.
Mamma och pappa och drygt 8 månaders bebis.
När vi bokade resan låg han snällt och tyst i famnen.
Nu har jag äntiligen insett det uppenbbara: resan kommer att bli ett klätteräventyr som heter duga, med en stor dos krypträning i gången.
Jag undrar vad vi har gett oss in på? Samtidigt så vet jag ju att det löser sig och det värsta som kan hända är att våra stackars medpassagerare skäller ut oss. Och då kan vi nog ge igen om det skulle behövas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar