Tillbaks

Äntligen har jag tillgång till dator igen.

Jag har levt i flera veckor än här än där. För det mesta har jag haft datortillgång, men inget diskret ställe att surfa fritt på, än mindre skriva genomtänkta inlägg på en blogg som jag inte vill att folk i min omgivning ska känna till.

Sommaren har varit lärorik. Jobbig och lärorik.

Jag har lärt mig att mina föräldrar inte finns där för mig längre. Jag ser inte detta som uteslutande negativt, utan försöker att dra slutsatsen ganska objektivt. Jag tror att lärdomen är ny för dem också.

I och med flytten till New York så sålde vi vår lägenhet och nästa vecka så åker vi. Detta innebär ett glapp på ca 8 veckor som vi har varit hemlösa. Vi har haft vår bas hos mina föräldrar i Stockholm, vilket de långt innan har menat på att det skulle vara så trevligt och de skulle förresten vara bortresta en hel del ändå. Vi har gjort liknande förut och det har funkat, förutom en gång som slutade i katastrof, men det hade andra orsaker.

Denna gång har det inte funkat alls. Ingen katastrof, men det är uppenbart att mamma och pappa av ren gammal vana erbjudit sig att ställa upp, men klarar inte av de omställningar som det innebär att ha oss här. De är inte längre villiga att kompromissa överhuvudtaget. Och det ska de inte behöva heller, det är ju deras hem som vi kommer instövlandes i. Vi försöker att göra oss så osynliga som möjligt, men det är ju inte lätt med en ett-åring. Lustigt nog har de inte stört sig på Lilla M ALLS, utan mest på mig, och antigligen min man.

Men utan att skylla allt på dem och på oss. Jag kan inte räkna med husrum hos dem i framtiden. Det är en ny lärdom för mig och kommer nog att ta ytterligare några månder att smälta och acceptera utan att bli arg. Jag inser att jag inte borde bli arg, men jag blir det ändå. Och lite besviken.