Och uppdatering igen

Jag hann inte mer än stänga av datorn igår innan jag upptäckte mensen. Kanske rätt åt mig som skrev att jag var hoppfull denna månad. Jag inser att fem försök inte är så mycket, men det börjar ändå kännas som en evighet.

Försöken fortsätter, men jag rapporterar inte så mycket här av den enkla anledningen att det blir för enformigt. Ägglossning, känna efter mens, ägglossnig, känna efter, mens. Blir det någon ändring i rutinen kommer jag så klart att meddela här.

Uppdatering

Ni som har följt bloggen ett tag undrar kanske vad som hände med våra syskonförsök. Här kommer en liten sammanfattning:

Vi är inne på 5:e försöket. Eftersom jag har svårt att lämna saker åt slumpen så roar jag mig själv dels med ägglossningstest, dels med att ta tempen varje morgon OCH jag kollar regelbundet livmodertappen. Jag inser att flera av er suckar djupt och tänker att jag lider av olika former av tvångsbeteende. Det må så vara men jag har lärt mig en del om mig själv:

Min ägglossning sker inte runt dag 14, snarare runt dag 18-22.
Min cykel brukar vara 24-30 dagar.

Tiden mellan ägglossning och mens är med andra ord kort. Tre cykler var den 7 dagar. En cykel var den 9 dagar. Den ska vara ca 14 dagar.

Detta har jag nu börjat oroa mig för lite i smyg. Just denna månad verkar dock annorlunda, jag är inne på dag 10 efter ägglossning. Så jag hoppas hoppas hoppas. Och det är skönt, för de andra månaderna har jag ju inte ens fått nöjet* att börja hoppas innan menseländet dykit upp.

*behöver jag påpeka att jag är ironisk?

Hjälp!

Vi ska om mindre än en vecka resa i över 8 timmer med en 17-månaders.

Jag kommer att ladda med splirrans nya leksaker (har hittils köpt en stapelleksak, en bil och en tygbok med en massa djur). Fler tips?

Och böcker. Massor av böcker.

Jag bävar faktiskt lite för det här. Vi reste ju massor över julen, men han var ju bara 8 månader då, det går inte att jämföra. Det är ju inte längre en immobil bebis vi har att göra med nu. Han får eget säte, det är alltid något. Måtte han hålla sig frisk.

Tillbaks

Äntligen har jag tillgång till dator igen.

Jag har levt i flera veckor än här än där. För det mesta har jag haft datortillgång, men inget diskret ställe att surfa fritt på, än mindre skriva genomtänkta inlägg på en blogg som jag inte vill att folk i min omgivning ska känna till.

Sommaren har varit lärorik. Jobbig och lärorik.

Jag har lärt mig att mina föräldrar inte finns där för mig längre. Jag ser inte detta som uteslutande negativt, utan försöker att dra slutsatsen ganska objektivt. Jag tror att lärdomen är ny för dem också.

I och med flytten till New York så sålde vi vår lägenhet och nästa vecka så åker vi. Detta innebär ett glapp på ca 8 veckor som vi har varit hemlösa. Vi har haft vår bas hos mina föräldrar i Stockholm, vilket de långt innan har menat på att det skulle vara så trevligt och de skulle förresten vara bortresta en hel del ändå. Vi har gjort liknande förut och det har funkat, förutom en gång som slutade i katastrof, men det hade andra orsaker.

Denna gång har det inte funkat alls. Ingen katastrof, men det är uppenbart att mamma och pappa av ren gammal vana erbjudit sig att ställa upp, men klarar inte av de omställningar som det innebär att ha oss här. De är inte längre villiga att kompromissa överhuvudtaget. Och det ska de inte behöva heller, det är ju deras hem som vi kommer instövlandes i. Vi försöker att göra oss så osynliga som möjligt, men det är ju inte lätt med en ett-åring. Lustigt nog har de inte stört sig på Lilla M ALLS, utan mest på mig, och antigligen min man.

Men utan att skylla allt på dem och på oss. Jag kan inte räkna med husrum hos dem i framtiden. Det är en ny lärdom för mig och kommer nog att ta ytterligare några månder att smälta och acceptera utan att bli arg. Jag inser att jag inte borde bli arg, men jag blir det ändå. Och lite besviken.